Propositionen för fler tillfälliga vindsuppbyggnader för studenter och unga

Den förhärskande skiljelinjen inom bostadspolitiken, enligt bostadspolitiska företrädare tycks ligga i huruvida det skall finnas subventioner för byggande eller inte. Senast i Expressen förra veckan kom åter en utläggning från Attefall om hur subventioner skulle innebära döden för hyresrätten (!). Den analysen får stå för Attefall. Det som man dock kan konstatera är den analytiska svagheten att prata om generella lösningar som subventioner för ett väldigt specifikt område som studentbostäder. Att det ska vara så svårt; varje bostadsform måste analyseras utifrån sina förutsättningar. Ett väldigt tydligt exempel:

Under den senaste perioden med subventioner för byggande av studentbostäder byggdes runt 2 000 studentbostäder per år. Det vill säga att det byggdes fler studentbostäder per år under den perioden, än vad som byggts totalt sedan stödet försvann 2009. Subventionerna möjliggjorde byggandet av studentbostäder, att påstå något annat är bara dumheter. Huruvida Sverige på lång sikt skall fortsätta med subventioner för att bygga studentbostäder är däremot en helt annan fråga. Vill man möjliggöra ett osubventionerat byggande av studentbostäder i den utsträckning som behövs krävs dock betydligt mer omfattande regeländringar än de som regeringen nu genomför i och med propositionen Fler bostäder åt studenter och ungdomar.

Under lång tid med subventionerat byggande är det på sitt sätt självklart att man också utvidgat regelverken för att tillgodose att de bostäder som staten betalar för också uppfyller vissa krav. Men det innebär också att man bidragit till att öka kostnaderna för byggandet. Exempelvis innebär krav på större ytor i bostaden att byggkostnaden per bostad också blir högre. Med subventioner var det möjligt att trots omfattande regelverk få ekonomi i studentbostadsprojekt och samtidigt leverera en produkt som motsvarade studenternas plånbok.

Över en natt togs dock subventionerna bort medan det omfattande regelverket fanns kvar. Som en av de flitigaste byggarna i branschen uttryckte det; plötsligt saknades 10 procent i kalkylen. Det är naivt att tro att det bara var att fortsätta bygga som om inget hade hänt trots att förutsättningarna för att bygga framförallt små bostäder radikalt förändrats. Ingen bransch vill väl vara beroende av bidrag för att överleva. Men det är skillnad på att under en begränsad tid stödja byggandet av studentbostäder medan man anpassar regelverken för en verklighet utan statligt stöd. Precis som man gör med en rad andra branscher.

Alternativet som Attefall och Boverket presenterar kommer inte på långa vägar bidra till att vi kan bygga ikapp det underskott på 20 000 studentbostäder som finns runt om i landet. När man påbörjade den utredning som ligger till grund för de genomförda ändringarna var förhoppningen att det skulle innebära möjlighet att bygga mindre och därmed också billigare bostäder. Så blev inte fallet. Istället kom förslag på ändringar som kan leda till att någon enstaka bostad tillskapas. Det är självklart att kostnaderna per bostad kapas rejält om man slipper installera en hiss som bara ska serva ett par bostäder på en vind. Men hur troligt är det att studentbostadsbristen kan avhjälpas med enstaka vindsuppbyggnader?

Vad som behövs är regeländringar som innebär att det generellt sett blir lättare att bygga studentbostäder. En sådan ändring är att ändra tillgänglighetsreglerna för studentbostäder enligt den norska modellen. I Norge är 20 procent av studentbostäderna fullt tillgängliga, medan resterande bostäder uppfyller så kallad besöksstandard. I Norge räknar man med att det innebär 15-20 procent lägre produktionskostnad jämfört regler motsvarande de svenska. De förslagen finns i såväl den utredning som Boverket genomfört som i de remissvar Attefall mottagit. Tyvärr väljer man inte att gå vidare med dem. 

Trots allt byggs ett fåtal studentbostäder varje år. Tyvärr är det mer eller mindre i undantagsfall som det går att bygga vilket självklart borde vara precis tvärtom. För att nå dit är regelverket centralt, men för den sakens skull får man inte stirra sig blind på att andra åtgärder är onödiga på vägen dit.

Martin Johansson
Generalsekreterare
Studentbostadsföretagen